brittafranboden

Jaha, då var man fast i mystantsträsket. Thailandresan med allt som den innebar förändrade mig från en oansvarig liten slyngel som dricker jägerbombs på kåren till en liten tant som sätter kanel på allt, bloggar om den gamla goda tiden och vars höjdpunkt på dagen är när torra tjockisar lagar mat åt varandra i tv4:s "Halv åtta hos mig". På efterlängtade fester spenderar jag kvällen under en madrass diskuterandes Barack Obama och tortyrmetoder i Kina istället för att dansa på borden med de andra barnen. (Visste ni att i Kina brukade man förr i tiden mata tortyroffer med ris och pasta till magen sprängdes?). Jag tackar Nej till att spontancrasha fester där det till och med finns en stege upp till balkongen. Jag vaknar klockan 8 när jag är ledig. Jag tar på mig alla kläder jag har och går på en uppfriskande vinterpromenad (jag hatar det, men det låter ju såå härligt hurtigt det där med vinterpromenader). Jag är beroende av julen och blir gråtmild av att se glödlampor i buskar. Presenter känns inte så viktigt i år, utan det viktigaste är att spendera kvalitetstid med familjen. (VA, VA, VA???). Jag blir helt lyrisk vid blotta tanken på att jag snart ska få sitta i en snöhög med en termos i handen. När mamma ringer berättar jag helt uppspelt att jag gjort egen rödbetssallad, ugnspannkaka och broccolipaj. Jag äter inte längre all mat direkt ur kastrullen utan lägger upp på tallrik ibland. Jag är beroende av värmeljus.
Jag är rädd, vad är det som händer med mig?? Har min kropp plötsligt fått en konstig reaktion på namnet Britta och således förvandlats till en pensionär som använder ord som således? Hjälp mig någon innan detta spårar ur än mer och jag lägger mina sista pengar på en rullator, vafan jag har inte råd med en rullator, HJÄLP!!!!