brittafranboden

Vi drack en latte och den var väl inte så god egentligen, men ändå den bästa latten jag druckit på länge. Den kändes bara så bra. I hela kroppen och överallt. Vi sa väl ingenting egentligen, inget som vi inte redan visste. Men det kändes så bra, så skönt. Det var som om allt det där jobbiga som bara har växt under alla åren som vi inte druckit kaffe tillsammans hade malts ned och tryckts ner i de där glasen och sen så stod dem där framför oss på borden och gick inte att ignorera längre. Så vi drack och drack och pratade och sen var kaffet slut och glasen bara stod där helt tomma på borden och det kändes så bra. Det var som att allt det jobbiga var uppdrucket och borta.

Och innan den där latten så gjorde jag allt för att undvika dig. Nu slog det mig att jag är rädd för att gå på samma fest som dig någon gång för jag kommer bara vilja sitta i en soffa bredvid dig och inte prata med någon annan. -Kom tillbaka M, skulle jag ropa om du lämnade soffan. -Fan vad du är läskig, skulle du ropa tillbaka.