brittafranboden

Inte igen. Det var längesen jag hade den där känslan. Den där känslan som jag inte vet namnet på för att jag inte ens vet om den finns. Hungrig men proppmätt. Trött men vidvaken. Sorgsen fast glad. Uttråkad, upprymd, rastlös och nöjd. Jag gnäller, fast jag inte har nåt att gnälla på. Behöver nåt, men vet inte vad så jag får väl testa mig fram. Ett till parti alfapet, en hoppande böna eller kanske ett värmeljus med vaniljdoft. Eller så behöver jag gräva ett stort hål och sedan täcka igen det igen eller klättra i ett träd eller köra bil jättefort kanske. Eller gnälla lite helt enkelt.
Nu kom jag på namnet.

Galen.