brittafranboden

Det är premissen i dagens film om mitt liv. Huvudkonflikten är huvudkaraktärens svårigheter för multitasking.

Dramatiken inleds av att telefonen ringer

E: Jag kan inte hålla mig på maaaaattaaaaaan!!
Jag: Hej Estelle!
E: Ja, men jag kan ju inte hålla mig på maaaaaattaaaaaaaan!!
Jag: Jag kan inte heller hålla mig på maaaaaaattaaaaaaan!!
(En jättesnygg kille med getskägg kollar på mig som om jag är dum i huvet)
E: Nee
(Pinsam tystnad. Vi inser båda att det inte finns någon logisk fortsättning på den här konversationen)
Jag : Kan mormor hålla sig på mattan?
E (som uppenbarligen känner att nivån på samtalet börjar bli sjukt låg): Vad gör du Britta?
Jag: Jag handlar mat!
E: Du handlar makaroner, Britta.
Jag: (Plötsligt jättestressad av situationen) Nej, jag handlar grönsaker. Jag ska baka en chokladkaka. (En totalt ologisk lögn. Det är inte lätt att koncentrera sig på att tala sanning samtidigt som man ska lägga mat i korgen)
E: (köper det inte) Nej, du handlar makaroner.
Jag: Ja, jag handlar makaroner.
E: Britta... rockbaaaand!!!
Jag: Rockbaaaand!!!
E: Rockbaaaaand!!
Jag: Rockbaaaaaand!!
E: London!
Jag: (låtsas fatta allt) Jahaaaa..
E:  London!
Jag: London?
E: Nej, London!
Jag: London?
E: Ja. London.
(Ännu en pinsam tystnad. Jag kommer aldrig på vad det är normalt att prata med 3-åringar om)
Jag: Ehhmm.. har du lekt något idag då?
E: (mindre imponerad av min comeback) Hejdå.
Klick.

Kassörskan: (som för övrigt har den sjukaste dialekten ever) Hallå!! Du glömde din zucchini.
Jag: Just det, min zucchini. Tack.

Jag går hem och googlar zucchini och funderar på när jag ska ha tid att äta 15 rödlökar.




Zucchini