åh komplimanger, får man ta?
Något konstigt hände mig häromdan.
Jag hade inte sovit på natten pga av jobbstress och satt på msn och samtalade helt lugnt och sävligt. Jag trodde jag var vaken men det visade sig vara ett väldigt konstigt tillstånd som jag befann mig i. Jag såg iallfall en skål som stod på mitt skrivbord och var plötsligt övertygad av att skålen var full med komplimanger och att det stod en folkmassa runt den och trängdes ivrigt och utbrast: -Åh, komplimanger, får man ta!! Och jag svarade belåtet och glatt: -Ja, det är bara att ta.
Jag måste alltså ha sovit fast jag var helt övertygad om att jag var vaken, jag satt ju vid datorn och samtalade lugnt och sävligt och normalt och allt.
Det var ett underligt ögonblick
Då jag överanalyserade den underliga stunden kom jag på hur jag ska få ett jobb. Jag kan lova att göra saker, som jag annars inte skulle idas lägga tid på fast jag borde.
Så nu skriver jag det så kan jag inte ta tillbaka det sen. Om jag får ett jobb den här veckan, om den där farbrorn med den underliga brytningen och den fantastiska mustachen ringer, då ska jag vara en vardagshjälte i en vecka. Jag ska göra minst en människa glad om dan. Och jag menar inte säga vilka fina svarta byxor till my friend blackpants eller sammanbitet, men kärleksfullt, klappa min kollega M på axeln, nej jag ska göra konstiga, snälla saker, helst mot helt okända människor, så får jag experimentera på samma gång. Exakt vad jag ska göra kan jag inte riktigt sätta fingret på nu. Men det måste väl finnas en hel del vardagshjältligt, experimentellt, snällt och konstigt att göra i vardagen varje dag? Det tror jag.
Jag hade inte sovit på natten pga av jobbstress och satt på msn och samtalade helt lugnt och sävligt. Jag trodde jag var vaken men det visade sig vara ett väldigt konstigt tillstånd som jag befann mig i. Jag såg iallfall en skål som stod på mitt skrivbord och var plötsligt övertygad av att skålen var full med komplimanger och att det stod en folkmassa runt den och trängdes ivrigt och utbrast: -Åh, komplimanger, får man ta!! Och jag svarade belåtet och glatt: -Ja, det är bara att ta.
Jag måste alltså ha sovit fast jag var helt övertygad om att jag var vaken, jag satt ju vid datorn och samtalade lugnt och sävligt och normalt och allt.
Det var ett underligt ögonblick
Då jag överanalyserade den underliga stunden kom jag på hur jag ska få ett jobb. Jag kan lova att göra saker, som jag annars inte skulle idas lägga tid på fast jag borde.
Så nu skriver jag det så kan jag inte ta tillbaka det sen. Om jag får ett jobb den här veckan, om den där farbrorn med den underliga brytningen och den fantastiska mustachen ringer, då ska jag vara en vardagshjälte i en vecka. Jag ska göra minst en människa glad om dan. Och jag menar inte säga vilka fina svarta byxor till my friend blackpants eller sammanbitet, men kärleksfullt, klappa min kollega M på axeln, nej jag ska göra konstiga, snälla saker, helst mot helt okända människor, så får jag experimentera på samma gång. Exakt vad jag ska göra kan jag inte riktigt sätta fingret på nu. Men det måste väl finnas en hel del vardagshjältligt, experimentellt, snällt och konstigt att göra i vardagen varje dag? Det tror jag.
Kommentarer
Trackback
